jag kommer inte vara glad igen, först min arm blir bra

Igår hade vi sista streetdace lektionen. Jag fick ju inte vara med, men jag hoppade in på tävlingen- bara för betygets skull. Jag vann faktiskt :D
Ni kan inte förstå
, hur det känns att inte få träna på en vecka. Det blir dålig uppdatering eftersom det till och med, gör ont att skriva på datan. Nu förstår jag hur det känns att vara handikappad. Jag vill bara hugga av armen, jag kan träna med en arm. Det är en plåga att sitta och kolla på träningarna, och inte kunna vara med. Det känns som att jag sviker laget. Förlåt.  Men jag måste medge att ni rockade på träningen igår, ni gjorde mig så stolt! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0